Som vanligt...

...är den delen av USA vi nu reser i inte alls likt något ställe där vi har varit förut. Det är som att åka till olika länder varje gång!

Här är slitnare och trasigare (hur trottoarerna ser ut ska vi bara inte tala om...) och man ser ibland hål där det har varit hus, spåren efter Katrina är i högsta grad närvarande även om alla omålade hus och gropiga vägar inte kan skyllas på Katrina! Här är jättefuktigt på sommaren (det är ett under att inte allt är täckt av mossa och mögel) och hela stan ligger egentligen under havsnivån, byggt på ett träsk. Och det ger förstås sina spår!

Som vanligt är spåren märkbarare ju sämre ställt man har det, husen förstördes mer av Katrina eftersom de var sämre byggda och man har haft sämre råd att bygga upp dem igen. Med det i bakhuvudet har man ändå gjort ett jättejobb sen Katrina (11 år sen).

Nå, Lasse är en fena på att köra, jag genomgjutna däck så det blir inte punka och vi har reservframhjulen med så vi kan se mycket och ta oss fram överallt.

Hotellet ligger mitt i stan och är ursprungligen en gammal bank (skulle tippa på sent 1800-tal), med kassavalvet kvar och hissen måste vara från den tiden oxå, den knirpar och knarrar men tar oss snällt upp och ned! Här är fullt med speglar, gamla möbler och lampor som låtsas att de är fotogenlampor, men det passar faktiskt in.
Hotellet är inte mer än tio/elva våningar högt och ser ut som en bebisbyggnad jämfört med husen runt om. Vi bor i ett pluttelitet rum med fönster åt en vägg, tror jag för glaset är frostat, men funkar bra, handikappanpassat, och liten kaffebryggare, vad mer kan man önska sig. Nära till allting och paraderna går utanför på gatan.

Nu är klockan 8 så vi kan gå och äta frukost och sen ge oss ut i Mardi Gras-vimlet. Bilder kommer senare eller titta på mitt instagram så länge.




/Johanna

Soligt och varmt på dagarna, i lä kan man omöjligt ha jacka, i går blåste det som sjutton så vi var lite nervösa att något skulle blåsa i huvudet på oss, men det enda man riskerar att få i huvudet är plasthalsband i mardigrasfärger (gult, lila, grönt)  som frikostigt slängs ner från balkonger och paradvagnar...

Resa i 24 timmar!

Whitney Hotel, New Orleans, Louisiana

I mitt huvud är klockan tjugo i elva precis som i Sverige men här klockan tjugo i fyra på natten. Och jag är klarvaken och vad är väl bättre än att passa på att blogga?

Det tog nästan exakt 24 timmar att komma hit! Först långflygningen över Atlanter 8,5 timme i en liten låda, men det var skaplig plats för benen och man kunde starta och pausa filmerna som man själv ville, en avsevärd förbättring sen sist jag reste långt (några år sen...) när filmerna startade på en gång och sen rullade på så man bestämde vilken film man ville se först och fick se slutet på en massa filmer. Så var det inte nu, en avsevärd förbättring...

Ett par timmar att slå ihjäl på Newark, hur tråkigt som helst! När vi hade åkt flygplatståget (i sådär 48 sekunder) och checkat in resväskan + upprepat vårt mantra (om mig och stolen) carry-on, own chair, cargo hade vi gott om tid att slå ihjäl. Titta i affärerna var rätt snabbt gjort, vad kan man göra mer? Äta!
Det kändes som en blandning av amerikansk femtiotalsfilm om ungdomar på glid som gick på konstiga och beställde via en kom-radio och en si-fi-film. Man beställde och betalade via en iPad som fanns framför alla platserna så man säkert inte skulle behöva prata med någon. Nå nu är ju amerikaner ett pratsamt folk så istället för beställningen berättade servitrisen hur det hela funkade och senare om det hade gått bra att beställa och om maten smakade gott osv...
Men när vi hade ätit klart kunde vi gå meddetsamma.

Lika bra att gå upp till gaten och vänta, det blev nog inte roligare än så här, och planet skulle ju ändå gå vid 8.25 pm. Nehej det skulle det inte - 9.10. Nehej - 9.30 - nehej - 9.44... Ett tag tänkte vi att de skulle ställa in det helt!

Vid 10 kunde vi börja gå på. Först handikappade, militärer i uniform och första-klasspassagerare. Fast först av allt carry-on med egen stol dvs jag!
Jag flyttade över på den smala stolen som de drar in mig på planet i. Ingen visste hur man spände fast bältet så flygvärdinnan Candy sa till dem att vi får vänta, hon kan ramla ur, hämta en annan stol eller någon som kan det här med knäppningen, kaptenen sa samma sak så vi väntade, allt medan jag försökte övertala dem att det nog skulle gå ändå... Till slut kom de med en annan stol med bälten som de kunde klara och ungefär vid den tiden som vi skulle varit framme i nola lyfte vi...

Var folk sura? Nej, de skulle ju till New Orleans och Mardi Gras!

Det tog en evighet att komma på bussen för han fick veva upp och ner liften för hand, men klockan halv tre var vi incheckade på hotellet! Då hade jag börjat piggna till igen klockan var ju över nio i mitt huvud, men eftersom jag inte hade sovit på 24 timmer somnade jag oxå...

/Johanna

PS.
När vi kom upp på rummet var det 15 grader där. Inga element och ingen luftkonditionering, hur skulle vi klara oss utan att frysa till isglass?
Som tur var (innan vi gick ner och skällde ut den stackars nattportieren...) hittade Lasse ett reglage som stod på cold så ändrade raskt och rummet började tina upp!
Luftkonditioneringen var inbyggd i väggen därför såg vi inte den...

Oj, resväskan är i Idaho...

När vi funderade lite på vad vi skulle packa för något, egentligen mest om det var något vi behövde köpa innan vi åkte, insåg vi 3 saker:

• vi kan bara ha en väska
• väskan är i Idaho
• vi behöver köpa en väska NU

Vi kan bara ha en väska

I varje väska får man bara ha 20 kilo, alltså inte 20 kilo per person utan 20 kilo per väska! Förut har Viktor dragit två väskor (där vi har haft tre mans packning) och Lasse har kört mig. Vi har pillat ner lite sladdar och laddare i handbagaget, det har funkat bra. Särskilt till USA. Men nu åker vi ju utan Viktor, och Lasse måste manövera både väskor och mig i rullstolen och det är inte lönt att väskan är jätttestor eftersom vi bara kan stoppa 20 kilo i den...

 

 

Väskan är i Idaho

För att få med sig saker för ett helt år (då skippade han ändå  t.ex.vinterjackan och köpte en inlandsklimatsanpassad där) fick Viktor ta vår stora väska. Praktiskt då tyckte vi men lite obekvämt nu kanske!

Vi behöver köpa en väska NU

Vi åker om en vecka och förra helgen när vi var i Halmstad åkte vi inom Väla på hemvägen och hittade både en lagom stor och lagom lätt väska (kort sagt den perfekta väskan...) + en ihopvikbar bag som vi viker ihop till A5-format och packar ner, OM det skulle hända att man handlar lite så viker vi upp den, stoppar alla skitiga kläder i den och checkar in alltsammans!

Det enda som är trist är att den är svart och 90 % av alla väskor på bagagebandet är svart eller mörkblå så vi kommer att ha svårt för att skilja ut vår från mängden, men t.o.m. det tänkte vi på och köpte en illgrön adresslapp. Hoppas bara inte alla tänker som vi…

/Johanna

Ny resa...

Vi har längtat efter att åka till New Orleans hur länge som helst men det har alltid kommit saker i vägen. Jobb - varmt och fuktigt på sommaren (jättevarm och framförallt jättefuktigt...) - fel ända av USA mot vad vi har rest i!

Men nu ska det äntligen bli av, och inte när som helst utan till Mardi Gras, den mytomspunna karnevalen, eller egentligen är det en hel månad med karnevalståg och firande. Det börjar på trettonhelgen och avslutas på Mardi Gras-tisdagen den 10 februari, och då är vi där...

För säkerhets skull kommer den 5 februari och stannar i NOLA (= New Orleans) över hela karnevalshelgen, sen bilar vi runt i Mississippi och Louisiana i nästan 2 veckor, äter lyssnar på musik, upplever...

Det här är första resan på många år som vi gör utan sonen, han är utbytesstudent i Idaho i typ andra ändan av USA och nej vi ska inte åka och hälsa på honom, Idaho ligger så långt bort (typ Malmö - Kiruna eller längre...) att det skulle ta halva semestern bara att komma dit. Vi skypar istället, om vi skypar från NOLA så blir ju inte tidsskillnaden mer än en timme. Jippi!




New Orleans - wikipedia

Absolut sista dagen!

Nu sitter vi på Newark och har det tråkigt. Det går alltid fortare att gå igenom säkerhetskontrollen än vi tror. Ja sista dagen är ju ändå vikt åt att vänta och ha tråkigt så man kan ju lika gärna sitta på Newark...

Vi körde vid 9.30-snåret från motellet och det tog bara en och en halv timme, fast vi körde i utkanten av NY ett slag men bara ett litet slag, lagom för att hinna se den vackra vackra skylinen sen fortsatte vi mot New Jersey, den stat där Newark ligger och men eminemt hjälp av Mrs Garmin hittade vi Avis så vi kunde lämna bilen. I helt skick men med en p-bot från Salem!

Jag är glad att kunna meddela att jag har köpt en ful NY-mugg. Alla de snygga (2!) hade jag redan köpt så denna gången...



fortsättning senare eller hemma!

Dags att gå och lägga sig sista kvällen...

...lika bra att göra det fort så det inte känns så tråkigt!